Anders Svensson, chefredaktör för Språktidningen, tycker i krönikan Språkkrönika: Bedriv språkaktivism med färst i dagens Dagens nyheter till om ordet färst. Han funderar på om det inte är dags för superlativformen av få – färst – att göra intåg i på bred front i svenskan.
Dagens nyheter har tidigare skrivit om ordet, bland annat i frågespalten Språket, i mars 2009: Finns formen ”färst”?
Jag märker att ordet behövs, framför allt när jag undervisar i samhällskunskap och geografi när jag fokuserar på politik och befolkningsfrågor. För de momenten behöver jag ofta jämföra olika befolkningsgrupper och i föreläsningssituation använder jag mig relativt frekvent av ordet, på senare år helt okommenterat.
Vid en sökning på nätet på ordet så finner jag att ordet framför allt dyker upp i artiklar där författaren propagerar för att färst behövs. Förespråkarna hävdar ofta att ett motstånd finns, men jag kan inte hitta det. Om motståndet finns så är det i alla fall ingen som bemödat sig att argumentera mot ett användande i någon form av text på nätet. Ett annat mönster är att jag inte hittar några artiklar där ordet används funktionellt. Jag har dock inte letat speciellt intensivt.
Så är kampen mot färsts fiender ett kamp mot väderkvarnar? Eller är det helt enkelt så att det finns några få pro-aktivister som jag och att alla andra bara säger: ”Vem bryr sig? Whatever?”
Varsågod språkstudenter! Här fick ni ett ämne. Vid en sökning på Diva kan jag inte hitta någon som penetrerat superlativet färst på djupet.